onsdag 15 december 2010

...


När jag börjar med en ny teckning så finns det alltid en risk att den aldrig blir klar. Jag älskar att snöa in på detaljer, men om teckningen inte blir klar inom en vecka brukar jag tappa intresset. Så blev det även med den här rackaren. Varje gång jag målade en ny detalj upptäckte jag tusen nya saker som behövde göras. Men trots att varje streck höll på att tråka ut mig till döds så kände jag att nej, skärpning; detta får inte bli ett sådant projekt som aldrig blir klart. Teckningen har därför legat på mitt skrivbord som en ständig påminnelse och krävt min uppmärksamhet.
Jag har vaknat upp mitt i natten, kallsvettig med bultande hjärta, och sett teckningen framför mig.
Haft dåligt samvete över att jag inte ger den stackaren den tid som krävs.
Sett grässtråna framför mig i vaket tillstånd.

Men. Idag drog jag det sista strecket på teckningen, och jag är oerhört stolt över mig själv. Detta är det första projekt som jag räddat tillbaka från döden. Jag som först trodde att jag skulle bli gammal och rynkig innan den här blev klar.

Jag vann, ta mig tusan!

2 kommentarer:

Patrik/Lange sa...

Bra att du gjorde klart den! Detta är min favorit hittills! =)

Julia Björk sa...

Åh, vad kul! :)